Flyttångest

Jaha, då har vi vunnit budgivningen på en lägenhet! Ett gavelradhus. Perfekt!

Inga papper skrivna än, och det är fredag, så man vet aldrig....

Men hjälp.... tänk om man betalat överpris? Tänk om man inte kommer trivas där? Trivs ju skitbra i lägenheten nu! Tänk om den bra känslan man hade i magen på visningen var falsk, tänk om det var för att man bara VILLE att man skulle trivas där? Suck....

Fast vi kände ju verkligen båda två att vi ville flytta dit. Visst, ytskikten behövde putsas på, men läget är perfekt. Gavel med uteplats i sydvästläge. Liten mysig uteplats/trädgård (men hjälp, tänk om den är FÖR mysig och liten, för instängd liksom, och om det där trädet ger för mycket skugga?). Längre till jobb, men ändå ganska nära stan och definitivt nära till vackra områden och mycket parker, skog och sköna ställen. För ett pris som inte är jättedyrt om man jämför med vad ett hus skulle kosta. Men.... men... men.... den ligger nära parkeringsplatsen, men det är inget som stör eller som man märker av. Kanske bara tvärtom, bara skönt om man har saker att bära.

Ja, man vet aldrig hur livet blir i framtiden men jag har lärt mig att även bra förändringar framkallar ångest, hur bra de än är. Så fråga mig igen om ett halvår, när jag sitter på den främre uteplatsen (vi kommer att få två...) och dricker förmiddagskaffe med min älskling.