9 månader

9 månader gammal är Tilda nu. 9 månader låg hon i magen. Eller tja, om man ska vara petig, 9 månader minus 2 veckor. Kan inte avgöra om det känns som om tiden har gått snabbt eller inte sen hon föddes. På ett sätt har den gjort det. Men ändå... det har hänt så mycket, och det känns så naturligt att vara en liten familj nu, som om man alltid varit det. Graviditetens 9 evighetslånga månader känns i efterhand som om de inte var så långa i jämförelse. Man kunde fortfarande leva sitt liv som vanligt (förutom höftont då). Nu har livet ändrat sig. Till det bättre får jag väl tillägga. Att man inte får sova som man vill och att man inte kan göra vad man vill i tid och otid känns underordnat när man hör sin bebis skratta och när man får en blöt puss. Visst blir man dock lite irriterad när jäntan vägrar somna trots att hon är trött... ;o)

En låda med julpynt som ska undersökas

Hela familjen låg och sov middag. Kärlek. Jag orkade dock inte ligga och mysa och vara lycklig i flera timmar utan var tvungen att smita upp och läsa tidningen =)

Så här trött kan man se ut när man vägrar att somna trots att man är helt utmattad...

Och i Uppsala bara snöar och snöar och snöar det... Vårt köksfönster